hur kan man önska att någon fanns hos en så hårt,fast man egentligen inte känner den personen?hur kan man önska att den andre personen kändelikadant som en själv, redan vid första ögonkastet?det finns inte. antagligen är man ensam om det.antagligen.inte för att jag känner något.inte för att det skuttar i hjärtateller dunkar i bröstet när jag tänker på det.jag bara ångrar att jag aldrig sa något.men vad skulle jag säga? vad fanns det att säga?när inte orden räcker till är det inte så lätt.jag skaffade mig en vän till- för vem behöver en älskare, egentligen?jag känner att mina bloggar håller en ytlig, tonårig och "klibbig" attityd, som om kärlek vore allt. jag blir kär på nytt varje vecka, tror du.jag säger att jag aldrig blir kär efter att blivit nekad kärlek för många gånger. jag tycker om, det är skillnad. tycka om är okey. jag tycker om att sova och jag tycker om att fika. jag tycker om att shoppa och jag tycker om att festa. man kan säga att tycka om saker eller personer är en hobby jag har, och jag finner alltid ett slags tycke i alla de nya människor jag träffar under resans lopp. på olika plan, på olika sätt.jag är skitlöjlig och jättenannig nu.