jag förstår mig inte på dig. hur du fungerar, vad du tror att du ska uppnå eller .. vad du vill överhuvudtaget.antagligen var det jag som gav dig en gloria, som du slängde bort redan första gången. eller var det kanske andra? jag är trött på dig helt enkelt.och det är en sak som är säker: jag är nere på marken igen. tack och lov för det!en annan då.dig förstår jag mig inte heller på. hur man funkar på ett sådant sätt, hur man kan vara så ego att man inte ser sina medmänniskor som går bredvid. det måste vara en gåva av något slag, att inte äga ett samvete och att man aldrig kan klandra sig själv för något. eller, ska man kalla det för en gåva? snarare ett fördärv. jag tror det, faktiskt.och ja, jag letar fortfarande efter något som kan sätta min värld i gungning - något av det där lilla extra. jag vet att det är dumt att längta sig bort, för det är så mycket man glömmer att bejaka då. men jag kan inte låta bli. solen skiner verkligen där ute, det är vår. jag skyller på värmen. det måste vara den som ger min längtan näring. jag väntar på att hitta nästa sak som jag kan lägga energi och kraft på. nästa sak som jag kan hoppas på. nästa sak som jag kan .. jag längtar, jag hoppas och jag väntar fortfarande. det är ett gott tecken, trots allt?